tisdag 20 december 2011

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Den här koftan gjorde jag för några år sedan. Tyckte att det var så fint med sjalkragar så bestämde mig för att göra en kofta med, ja, en sjalkrage, och det blev det ju som ni ser här. MEN koftan var ju tänkt för mig, problemet var bara att när jag stickat färdigt och sytt ihop alla delar så inser jag ju att den är alldeles för stor!! Efter några uppgivna timmar kommer Richard hem och när jag ser honom tänker jag att koftan ser ju ut att kunna passa på honom. Och tänk, det gjorde den! Skönt var det, för det är inte kul att sticka något som sedan inte används.   





Nej, det blir inte alltid som man tänkt sig, men den här gången blev det ju bra ändå... Värre var det för den lilla mannen som lämnade in en bit tyg till skräddaren... 

Det var en gång en liten herre som gick till skräddaren med en liten bit tyg, som han ville ha 
sytt. 
- Goddag, goddag, mäster skräddare, sa han och bockade sig.  
- Goddag, goddag, sa skräddare. Han satt förstås på bordet som skräddare gör. 
- Kan jag få en rock sydd av det här lilla tyget? frågade den lilla herrn. 
- Jaha, sa skräddaren. 
- När kan den bli färdig? 
- Om lördag 
- Det var bra det, mäster skräddare. – Tack så mycket, mäster skräddare. – Adjö, adjö, 
mäster skräddare. Och så gick den lilla herrn. 

Och så gick veckan, och så kom lördagen, och så kom den lilla herrn till skräddaren igen. 
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min rock färdig nu? 
- Ack nej! 
- Är den inte färdig? – Varför det då? 
- Ack jo, det bidde ingen rock. 
- Jaså, bidde det ingen rock? Vad bidde det då? 
- Det bidde ett par byxor. 
- Jaså, bidde det ett par byxor. När blir de färdiga då? 
- Om lördag. 
- Det var bra det, mäster skräddare – Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, 
mäster skräddare. Och så gick den lilla herrn. 

Och så gick veckan, och så kom lördagen, och så kom den lilla herrn till skräddaren igen. 
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina byxor färdig nu? 
- Ack nej! 
- Är de inte färdiga? – Varför det då? 
- Ack jo, det bidde inga byxor. 
- Jaså, bidde det inga byxor? Vad bidde det då? 
- Det bidde en väst.  
- Jaså, bidde det en väst. När blir den färdig då? 
- Om lördag. 
- Det var bra det, mäster skräddare – Tack så mycket, mäster skräddare. - Adjö, adjö, 
mäster skräddare. Och så gick den lilla herrn. 

Och så gick veckan, och så kom lördagen, och så kom den lilla herrn till skräddaren igen. 
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min väst färdig nu? 
- Ack nej! 
- Är den inte färdig? – Varför det då? 
- Ack jo, det bidde ingen väst. 
- Jaså, bidde det ingen väst? Vad bidde det då? 
- Det bidde ett par vantar. 
- Jaså, bidde det ett par vantar. När blir de färdiga då? 
- Om lördag. 
- Det var bra det, mäster skräddare – Tack så mycket, mäster skräddare. - Adjö, adjö, 
mäster skräddare. Och så gick den lilla herrn. 

Och så gick veckan, och så kom lördagen, och så kom den lilla herrn till skräddaren igen. - Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina vantar färdiga nu? 
- Ack nej! 
- Är de inte färdiga? – Varför det då? 
- Ack jo, det bidde inga vantar. 
- Jaså, bidde det inga vantar? Vad bidde det då? 
- Det bidde ingen-ting. 
- Jaså, det bidde ingenting! Det var bra det, mäster skräddare – Tack så mycket, mäster 
skräddare.  – Adjö, adjö, mäster skräddare. Och så gick den lilla herrn – och kom 
aldrig mer igen. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar